Konsten att sälja en lägenhet.

Det har sedan urminnes tider konstaterats att 74 kvm helt klart är för litet för två vuxna med två barn som inte är så små längre och en tonåring som hälsar på någon helg då och då. Smart va?

Men det är inte bara det; lägenheter i all ära men de är inte ett hus (eller åtminstone ett radhus) och inte har de en plätt av gräs utanför knuten att kalla sin egen. Inte heller har den här lägenheten (där jag nu sitter och knappar i hörnet där jag klämt in ett skrivbord i det "större" sovrummet) en enda yta kvar som inte på något sätt används.

Mäklaren har idag varit här och tagit bilder; riktigt snygga får man hoppas då det putsats och fejats och donats och grejats en hel del för att kunna visa denna plätt på jorden från sin bästa sida. Vi vill ju att någon ska intressera sig för stället och tycka det är perfekt för dem, vilket är lite konstigt då vi inte själva är ett dugg intresserade av att behålla det och tycker det är allt annat än bra för oss!

Så startskottet har gått då, antar jag. Jag hoppas verkligen att inte behöva flytta långt, planerna är att hålla sig i området, och ser mycket fram emot att få flytta ihop med Mattias i vårt första egna gemensamma hem. Spännande!