Snart två veckor

Nu har man jobbat i två veckor efter semestern tog slut. De gick förvånande fort att komma in i gamla spår och komma igång med allt som skulle göras. Visst är det himla stressigt såhär innan terminen drar igång och alla elever är på plats. Ett oerhört prov på förmågan att prioritera arbetsuppgifterna.

Samtidigt börjar den där känslan att inte riktigt räcka till infinna sig. Speciellt i förhållande till alla hemma. Just nu så har barnen börjat skolan igen. Freya och Oscar idag och Anton i morgon. Hemskt vad tiden går fort när man har roligt. Alldeles nyss var det ju vår och vi funderade över hur semestern skulle bli. Nu är semestern över och vi vet hur det blev. Nu har man hela hösten att se fram emot. Kanske lite galet men ja gillar hösten, luften blir lite klarare fast samtidigt lite mullig eller hur man nu ska säga, plus alla fina förger i naturen.

Nu skola du lära... :)

Så var man mamma till TVÅ skolbarn! Oscar har med lite pirr i magen intagit skolbänken i sexårsverksamheten med massa nya kompisar (och några gamla) och Freya har börjat trean, bytt till ett nytt klassrum på skolan samt börjat "fritidsklubben" istället för fritids.

Tack och lov var det lite mjukstart med upprop för båda barnen idag. Imorgon börjar Freya på riktigt och Oscar har lite skön inskolning med halvdagar torsdag och fredag.

En mycket stolt mamma tog kort såklart!


Såklart man ska cykla till plugget!

Allvarliga saker det här med att börja skolan.


Stor skolbänk!


Freya på plats hon med. Wow, årskurs tre...bara tio år kvar...MINST....:P

Skolstart imorgon.

Det är många förändringar i luften. Min lille Oscar är nu så stor att han ska börja skolans förskoleklass imorgon. Det är otroligt vad tiden går och man undrar vart den tar vägen. Någon som sett den? Att minstingen börjar skolan måste väl betyda att jag är riktigt stor nu själv?

I helgen lärde sig Oscar att cykla ordentligt vilket är ett annat tecken på hur stor han är tycker jag. Det har varit lite svårt med träningen då hans cykel försvann, och den gamla innan den var för liten, men nu är han åter på sadeln. Vi tog bort stödhjulen och en timme senare susade han fram lika fort som sin syster! Detta gjorde mig själv lite sugen på att börja cykla igen och jag tänker nog gå och hämta min cykel som är i exil hos föräldrarna i Herrängen.

I helgen har både Oscar och Freya börjat på ridskola också. Oscar var mest tagen med hur mycket bajs en häst kan få ur sig, som en normal sexårig kille, antar jag. :P Freya däremot tog allt på mycket större allvar och det är nog inte omöjligt att hon också blir en riktig hästtjej, som jag var en gång i tiden.

Jag har nyligen funderat på att att sitta upp på en häst igen. Det finns inte mycket mer som är så avkopplande och jordnära för mig som att sitta på en hästrygg och susa fram i galopp över en äng...eller höra hovarnas rytmiska kloppeti-klopp när man lunkar fram i skritt. Då glöms vardagen bort och man känner sig bara fri och lycklig. Men jag har skjutit upp att starta rida igen den här terminen då jag ska börja mitt nya jobb. Nu i början av anställningen har jag inte fått lägga mitt eget schema vilket gör att jag kanske inte kommer kunna gå samma tid varje vecka.

Nya jobbet, ja. Där har vi ytterligare en förändring. Istället för att som tidigare jobba dagtid måndag till fredag, ska jag nu jobba skift på vårdavdelning igen. Det passar mig oftast jättebra, men nackdelen är ju att jobba helgerna ibland. Däremot tror jag att mitt nya jobb kommer vara mycket mer utmanande och varierande och jag ser fram emot det. Inte så mycket just nu bara...för jag börjar på måndag, efter fem veckors ledighet.

/S

Konsten att sälja en lägenhet.

Det har sedan urminnes tider konstaterats att 74 kvm helt klart är för litet för två vuxna med två barn som inte är så små längre och en tonåring som hälsar på någon helg då och då. Smart va?

Men det är inte bara det; lägenheter i all ära men de är inte ett hus (eller åtminstone ett radhus) och inte har de en plätt av gräs utanför knuten att kalla sin egen. Inte heller har den här lägenheten (där jag nu sitter och knappar i hörnet där jag klämt in ett skrivbord i det "större" sovrummet) en enda yta kvar som inte på något sätt används.

Mäklaren har idag varit här och tagit bilder; riktigt snygga får man hoppas då det putsats och fejats och donats och grejats en hel del för att kunna visa denna plätt på jorden från sin bästa sida. Vi vill ju att någon ska intressera sig för stället och tycka det är perfekt för dem, vilket är lite konstigt då vi inte själva är ett dugg intresserade av att behålla det och tycker det är allt annat än bra för oss!

Så startskottet har gått då, antar jag. Jag hoppas verkligen att inte behöva flytta långt, planerna är att hålla sig i området, och ser mycket fram emot att få flytta ihop med Mattias i vårt första egna gemensamma hem. Spännande!

Snart är allt slut!

Sista semesterdagen idag! På måndag så är det arbete igen... Paniken sprider sig för att ta tillvara denna sista semesterdag.

Igår hade jag en liten ångest laddad insikt då jag upptäckte att det var torsdag och inte onsdag som jag trodde... När sånt händer och man jobbar så brukar det vara lite småtrevligt.

Hittills på semestern har jag hunnit spela dataspel, se 4 säsonger av Doctor Who, läst klart en bok, husbilssemestrat och då kört ca 260mil på två veckor, målat om ett rum i lägenheten, förstört handfatet på toa (når ja skulle fixa till det), röjt i lägenheten, städat förrådet och badat en himla massa gånger. Men nu är det slut med allt det roliga för nu börjar man jobba igen å då återgår livet till sin vanliga lunk igen. men jag anstränger mig hårt för att inte tänka på alla saker ja måste göra på jobbet i nästa vecka.